EllenDeGeneres

Klockan ringer som vanligt nollsju:nollnoll snuuzZzen rullar sedan igång vart femte minut fram tills tio över åtta. Tio över åtta är nämnligen tiden då jag springer ut i köket och tvingar ut 4 frysta skivor från min jätte limpa och i försöket att sära på dessa fyller jag nästan mina sängvarma kalsonger med färskt morgonkiss. Efter detta börjar den lite mer metrosexuella ritualen på min watercloset. Ansiktet tvättas, ansiktet baddas, ansiktet smörjs sen fylls det med mina röstade mackor som redan hunnit svalna och slarvigt modifierade med jordnötssmör som är direktimporterat från amerika och den billigaste körsbärsmarmeladen som finns i CityGross sortiment. Senare ikväll satt jag mätt framför datorn och gick tillbaka till youtube för att lite närmre reviewa allt roligt som zigge visade mig under lördagens eskapader.

-Nu tänker jag börja en mening med och fast jag är väl medveten om att detta bryter mot samtliga regler inom det svenska språket

-mig under lördagens eskapader. Och ibland när ens fysiska energi stämmer så bra överäns med ens psykiska och man ser eller lyssnar på något med själ får man sånna helt underbara uppenbarelser som bara öser kreativitet genom alla öma muskler. Det är nästan som om man får abstinens man måste bara skapa och det spelar ingen roll vad.

Zigge visade mig bland annat en cover där John Frusciante framför Eltons Tiny dancer. Frusciantes röst live är så galet rå och jag blev såklart fruktat sugen på att lyssna på Joplin efter detta för att fylla huvudet med råhet. Det är ju nämnligen så att Frusciantes studio låtar inte alls är lika råa och avskalade som många av hans solo live framträdanden vilken sårar mig en aning. Även om jag studsar llite fram och tillbaka är mitt mål med detta stycket att förklara min kärlek för joplin. Innan det sjuka amerikanska skönhetsidealet visst hon är ingen pärla men en sexigare kvinna är svår att hitta. Så vitt jag vet finns det bara en och hon bor jag som tur är tillsammans med.

Jag fann mig själv trött och frustrerad på dagens "vara smal och bära gucci väska" style samt all äklig radio musik. Faktum är att det finns så ytterst få artister kvar som kan röra ens insida, sure jag har maynard och Frusciante men vad är igentligen dessa mot Van Morrison (jag vet men han lever på lånad tid), Joplin, Hendrix och Cornelis? Svaret på den frågan är ju ganska självklar, inte mycket.

Så i protest ska jag imorgon fläta mig ett hårband, gå straight edge och inte raka mig på obestämd tid.




Laj Laj Köttfärspaj
-"glöm inte att skriva i din blogg att jag sitter i morgonrock och äter daimglass ur paketet!"