EllenDeGeneres

Så nu var man hemma och återhämtad från helgen med grabbarna. Galet att man åker iväg för att komma ifrån och vila upp sig och sen kommer man hem och är mer sliten än när man åkte. Det underbara med grabbarna är dock att inget spelar någon roll. Skiten liger på hög och det ända man tänker på är om man ska ha 10 eller 12 dennis korvar till frokust samt vems tur det är att rulla nästa chokladcigarett.

Jag har också tänkt en del på mitt och min framtid och har väl igentligen inte kommit fram till så mycket förutom att nu ska jag göra som jag vill. Jag har nämnligen gått en Elutbildning eller igentligen två, inte för att jag kännde för att bli elektriker eller för att jag har något intresse för el, utan för att jag kännde mig tvungen att utbilda mig till något. Det tragiska är att jag inte ville utbilda mig för min egen skull utan mer för att bevisa att jag inte är korkad. Bakgrunden till detta är att jag har en syster som är klipskare än mig och som alltid har gjort dem rätta valen enliget Urban och Lena. Även om jag igentligen inte bryr mig om så mycket så betyder det sjukt mycket för mig att endån vara U&L till lags.
U brukar säga att jag har kastat iväg massa år på skit, han snackar om hur många årslöner jag missat osv. Jag tänker inte alls i dem banorna, jag bodde hemma hade en inkomst på 4k i månaden + pengar från mina extrajobb. Jag levde riktigt gött och älskade vartända minut. Jag kan omöjligt se 4underbara och psykiskt relaxande år som bortkastade.
Vad fan är pengar om man stressar in dem och inte är lyklig när man håvar?
Men allt detta blev igentligen inget problem föräns jag var klar med min utbildning, då kom ju nya förslag och krav att man skulle skaffa lärligsplats. Efter 2år av labbar av kabeldragande och skruvande är man ju inte speciellt intereserad av att fortsätta sin kariär med att montera kabelstegar. Jag får ångest bara jag tänker på att arbeta med el.
Jag får inte ångest igentligen alldrig eftersom jag gör det jag vill. Crap.
-Så vad vill jag göra då?
-Fan vet. Jag är förfan 23 år. L börja läsa till sjuksköterska när hon var 30. Varför stressa?
Jag kanske vill jobba i butik eller som guldgrävare jag vet inte. Allt jag vet är att jag är så trött på el at jag nästan kräker och om jag nu bestämmer mig för att endån jobba med el håller min teori i 5år till.
Jag tänker genast på Su som hatar sitt jobb och ibland har värsta ångesten dagen innan. Jag tänker inte sätta mig i den situationen.

Idag är det "alla hjärtans dag", önskar att jag kunnde göra något för su men pengarna räcker inte. Hoppas hon älskar mig endån. Imorgon fyller zigge år, ska baka han en kaka och bjuda på lite gott sällskap.

/Älska livet inte pengarna.